Nytt år 2016.
Ett nytt MODERNT Babels torn!
Att upphöja den subjektiva upplevelsen till objektivitet och okränkbar sanning, utan varje möjlighet till analys eller ifrågasättande upphöjer "dumheten" till högre än lag. Alla har rätt till sitt eget självförverkligande, okränkbara sanning enligt denna oskrivna princip. Folkets bildningsnivå sjunker då som en sten eftersom alla har rätt att bestämma sin egen bildningsnivå eller behöv av bildning! Inga erfarenheter behövs från tidigare generationer, allt slängs på sophögen. Mänskligheten börjar likna ett örike där alla öar utropar sin egen suveränitet. Ett nytt Babels torn, tornar upp sig. Skrifterna berättar historien men inte många lyssnar. Det var mina nattliga tankar. Önskar alla en fin sommar, och glöm ej att ge feedback.
Vem eller vilka är det som besöker min blogg?
Företaget Sverige
För ca en vecka sedan när jag var på väg till Heliga Trefaldighets Kyrka i Järfälla såg jag att Järfälla kommun öppnat en "kundtjänst" för kommunens invånare i kommunhuset bottenvåning. Vid första anblicken kanske det inte verkar så konstigt. Alla seriösa företag idag har kundtjänst för sina kunder, oftast via telefon eller internet. Men det är just det där med att vara kund hos en kommun som får mig att tänka efter. En kommun består ju av sina medborgare som betalar kommunalskatt för att upprätta gemensam samhällsservice för alla. Alltså är det vi tillsammans som är kommunen. Hur kan kommunen ha en kundtjänst när den inte har kunder? Eller kan vi vara kunder åt oss själva? När blev vi så att säga "aktieägare" i vår egen kommun? Begreppsförvirringen är total och marknadstänkandet vinner mark i en accelererande hastighet. Marknadens terminologi invaderar vårt land, vårt språk och våra hjärnor.
En dag när jag lagade mat i köket och lyssnade med ett halvt öra på P4 Stockholm kom ytterligare ett absurt exempel på hur marknadstänkandet smyger sig in överallt.
Temat för reportaget var att vägglössen kommit tillbaka stort och att det blivit ett samhällsproblem igen. I studion satt en man som blev presenterad som "vägglössexpert"! Undrar om han även har den titeln i telefonkatalogen? Han pratade om hur svårt det kan vara att bli av med vägglöss eftersom -"vägglössen har en så bra marknadsidé"!!! Jag studsade till över ordvalet. När började vägglössen ingå i den globala marknadsekonomin? Jag är ju inte dummare än att jag fattar vad det är han vill säga men att just använda ordet "marknadsidé" säger en hel del om hur den ekonomiska marknadsretoriken trängt in i vår kultur. Vi är inte längre människor i första hand utan vi är kunder. Detta var dagens gnäll från språkpolisen.
Nu är det tungt.
Dom personliga förlusterna för mig personligen är dock oöverskådliga.
Kränkningarna är ofattbara.
Kvar är smärtan och ensamheten.
Att två av mina barn har vänt mig ryggen känns så oerhört tungt.
En människa är jag, med alla fel och brister, all kärlek och tillgångar.
Men jag döms utifrån mina brister, inte mina tillgångar.
Jag är dömd tills motsatsen är bevisad.
Det är det nya Sverige.
John Lennon sjunger ut vad jag känner just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=imGPipp2wOs
Kylan biter i dessa tider.
6 1/2 år av alliansstyre i Sverige med ständigt pågående försämringar av alla trygghetssystem sätter så klart sina spår i medborgarnas sinnen. Vi har av våra politiker blivit utkastade till kapitalets vargar som ylande väntar på att hugga tänderna i någon svag och utsatt person som av olika skäl inte klarar sig själv. En darwinistisk människosyn har ersatt den solidariska humanistiska människosynen som folkhemmet vilade på.
Det sägs att detta är det nya moderna samhället.
Det nya moderna.
Är det egentligen så modernt?
Dom senaste dagarna har jag tittat på en dokumentär om Adolf Hitler på SVT2. Serien har fått namnet "Ondskans förförelse".
När jag läser namnet så känns det väldigt modernt.
Tanken svindlar.
Jag drar mig till minnes en av Moderaternas valaffischer från förra valet där en leende Fredrik Reinfeldt i sin oklanderliga kostym ler mot mig på bilden och under kan läsas:
"Arbete ger frihet".
Jag minns att jag för första gången såg den under en promenad mellan Slussen och Gamla stan.
Jag minns ännu tydligt min rysning djupt in i märgen.
Jag ser nu för mitt inre åter igen grinden till utrotningslägret Auschwitz.
Jag ser orden ovanför.
"Arbeit macht frei".
Moderaterna gick alltså till val med slagord hämtade från nazityskland, en direkt översättning från tyskan.
I nästa ögonblick tänker jag på fas3.
Lägerliknande sysselsättning för dom mest utsatta i samhället.
Dom sjuka och utförsäkrade från sjukförsäkringen och även arbetslöshetsförsäkringen.
Utslängda i kylan.
Hur påverkar ett sådant samhälle vårt sätt att tänka, vår förmåga till att känna empati??
"Ondskans förförelse" är kanske den rubrik vi även kan sätta på vår egen tid.
Det moderna samhället är kanske inte så modernt som vi förleds att tro, utan mer ett hopkok av gamla unkna ideologier från människans mörkaste tidsålder, en tid vi trodde hörde till historien.
En historia ur min barndom pockar på uppmärksamhet.
Mariannes pappa tog nämligen sitt liv genom att skjuta sig.
Självmord är ju som dom flesta vet extremt svårt att tala om och i programmet framkom dom svårigheterna med smärtsam tydlighet.
Svår skam drabbar ofta dom anhöriga och i Mariannes fall slutade det med att familjen bröt upp och flyttade från Köping.
Det blev ännu en påspädning av traumat av pappans död.
Hela tillvaron slogs i spillror.
Programmet fick mig att tänka på en egendomlig historia ur mitt egna förflutna.
En historia som inte ville släppa sitt greppet.
Den krävde sin plats på något egendomligt sätt.
En historia jag nu ska kunna återge så gott jag kan.
Händelsen inträffade nämligen för över 40 år sedan och då var jag en liten pojke på 10 år.
Jag lovar att göra mitt absolut bästa.
Den här historien kräver att berättas.
Jag är uppväxt i ett litet brukssamhälle i Hälsingland, Iggesund.
Tiden var 60-70 talet.
En helt annan tid än den vi lever i nu.
TV:n hade en svart vit kanal och man sjöng fortfarande psalmer i skolan.
Den här historien handlar om min farfars tvillingbror, Axel.
Axel Och Viktor var enäggstvillingar och lika som bär även högt upp i åldern.
När jag föddes 1961 var dom redan gubbar eftersom dom var födda i ett annat århundrade.
Farfar och hans bror var nämligen födda 1895!
Dom hade hunnit bli 66 år gamla när jag såg dagens ljus.
Både farfar Viktor och Axel hade arbetat hårt hela sina liv.
Dom var riktiga grovarbetare och symboliserar för mig dom män (det var männen som arbetade på den tiden) som byggde Sveriges välstånd.
Min farfar var medlem i Socialdemokraterna och var med att bygga både Folkets hus och Konsumbutiken i Iggesund.
Dom byggde det folkhem som våra styrande politiker nu vill bryta sönder och sälja ut till kapitalet.
Det är en helt annan historia som jag får återkomma till vid ett annat tillfälle.
Den här är historien om Axel och hans död och om svårigheten att prata om något svårt.
Jag har inte så många minnen av Axel.
Ett minne är att jag sitter i en båt tillsammans med farfar och Axel på Vintergatsfjärden.
Samma ställe, vid samma stenar där dom alltid satt.
Pappa är också med.
För att maximera fiskelyckan hade båda 5-6 spön ute samtidigt vilka dom med fantastisk koordination och teknik vittjade och agnade utan att trassla samman fiskrevarna.
Det var ett fantastiskt skådespel att se för en liten kille.
Dom hade någon sorts syskonkamp om vem som fick mest fisk.
Allt fiskande skedde under absolut tystnad för att inte skrämma bort fisken.
Dom var då över 70 år men höll fortfarande på att tävla med varandra som barn.
Jag ler en smula åt det minnet.
Året 1972 dog Axel i vad man sa var en olycka.
Dödsåret känner jag till eftersom jag letade upp hans gravsten för några år sedan på kyrkogården i Iggesund.
Axel hade befunnit sig på banvallen i centrala Iggesund då han blev träffad och dödad av ett passerande tåg.
Jag minns inte vem som berättade det för mig, antagligen mamma eller pappa eller någon av mina släktingar.
Det jag däremot tydligt minns var att det fastslogs ögonblickligen att Axel hade dödats av tåget i en olycka.
Jag hade vid den tiden inte ens kunskap om att människor faktiskt kunde må så dåligt så att man kunde ta sitt eget liv.
Jag tror att jag knappt reflekterat över att man kunde dö överhuvudtaget.
Jag levde i en oskuldsfull värld där det mest hotfulla var Bröderna Cartright på TV.
Man kan lugnt säga att jag fick ett bryskt uppvaknande ur min trygga värld.
Jag var kan man säga i chocktillstånd.
Idag hade jag kanske fått diagnosen PTSD.
Jag kunde helt enkelt inte förstå hur man kan bli dödad av ett tåg.
Varför var han på spåret?
Jag som var 10 år visste ju att det var farligt.
Varför visste inte Axel om det?
Han borde ju veta det eftersom han var vuxen?
I mitt inre spelades mina egna bilder upp av Axels död, gång på gång vevades dom, i olika vinklar och på olika avstånd.
Jag levde mig in i hur det kändes att dö under ett framrusande tåg.
Bilder i tidningar och på TV nyheterna fick helt plötsligt helt andra och mer djupgående innebörder än vad dom haft innan Axels tragiska död.
Som barn accepterade jag förståss förklaringen att Axel råkat ut för en olycka fast jag inte kunde förstå varför han gick där man inte fick gå.
Som barn har man inget annat val än att lita på dom vuxna.
Man sa att han hade genat över spåret och helt enkelt inte observerat tåget.
Men minnena levde kvar och jag hade ingen att tala med.
Locket var på.
Som det känsliga barn jag var förstod jag instinktivt att det var tabu att tala om Axel och i synnerhet om hans våldsamma död.
När jag som vuxen sitter och tittar på programmet i TV så hör jag en tvivlande röst i mitt inre.
Tvivel om att kanske inte Axels död var någon olyckshändelse.
Axel pockar på uppmärksamhet i mitt minne.
Rösten är först svag och knappt förnimbar, men tydlig och envis.
Jag försöker slå ifrån mig tankarna men dom vill inte släppa taget.
Jag inser då att Axel inte befann sig på banvallen den där ödesdigra dagen av en slump.
Insikten slår ner i mig som ett spjut i bröstet.
Axel tog sitt eget liv.
Skammen som gjorde att locket las på har plågat mitt minne ända sedan 1972 då jag var en oskuldsfull skolpojke på ca 10 år.
Än idag ryser jag när jag står på en perrong och ser tåget köra in på stationen.
Varje gång tänker jag på Axel.
Jag önskar att någon vuxen hade pratat med mig om händelsen när den inträffade men tystnaden var total.
Min rädsla att hamna under ett tåg är mitt arv jag fick efter Axel.
Orsakat av vuxnas rädsla att tala om svåra saker.
Detta var historien om min farfars bror Axel och hans död och dom konsekvenser ett självmord får för ett barn
Tack Axel för att jag i.a.f har minnet av fisketuren att luta mig mot när ångesttågen rusar fram för mitt inre.
Har vi någon egentlig demokrati i Sverige??
Man ska minnas att Nyamko Sabuni kom in i riksdagen genom demokratiska val.
Många människor la sin röst på henne för att hon skulle föra deras talan i Sveriges riksdag. Det är ju så vårt demokratiska system fungerar, fram till nu.
Nu kan alltså en politiker utan anledning svika sina väljare genom att helt enkelt bryta det förtroende hon fått och bara lämna sitt uppdrag som folkvald.
Vad har våra folkvalda och Nyamko Sabuni för syn på väljare, för syn på demokrati?
Har riksdagen bara blivit en karriärmöjlighet för dom invalda och har demokratin helt satts ur spel??
Har demokratin blivit ett skådespel utan någon förankring i verkligheten?
Kanske t o m det är så att demokratin är satt ur spel?
Är den svenska demokratin redan död?
Jag blir minst sagt orolig över utvecklingen.
Djupt orolig.
Jag är glad.
Snösvängen eller brist på dylika.
Svensk polis in action.
Poliser skjuter skarpt mot brottslingar i områden där civila, oskyldiga människor rör och befinner sig.
Ett rån mot en guldsmed i Södertälje slutar med att polisen skjuter en misstänkt rånare i huvudet. Du läste rätt, i huvudet.
När jag växte upp fick jag höra att poliser i första hand skjuter brottslingar i tex benen för att oskadliggöra dom men numer går man för att döda likt en ¨vilda västern polis ¨. Skjut först, fråga sen. Detta är inte första gången. För inte så länge sedan så avlossade Svensk polis skarpa skott under ett rån, skott som träffade ett gym på Östermalm, fullt med människor. En gudsförsyn gjorde att ingen blev träffad, skadad eller dödad den gången men mönstret tycks mig alldeles klart.
Svensk polis tar till våld i allt högre grad.
Skjut först, fråga sen, verkar vara den policy som gäller.
Vem driver våldsspiralen?
Dom potentiella kriminella (dom får ju aldrig en chans att bevisa motsatsen) eller polisen (som har lagstadgad rätt att utöva våld).
Vem driver utvecklingen?
Vad är kärlek???
Vad är kärlek?
Ordet "kärlek" är nog det mest missbrukade ordet i mänsklighetens historia. Det var kärleken till sin egen ras som fick nazisterna att utrota judar, romer, homosexuella, oliktänkande etc. Var det kärlek?
Naturligtvis inte svarar dom flesta instinktivt.
Ditt barn hamnar i ett bråk med andra barn på tex en fotbollsträning. Du går in och tar ditt barns parti utifrån din kärlek till ditt eget barn! Är det kärlek?
Ja! Svarar du säkert, instinktivt.
Intressant att kärleken bedöms olika fast den i grunden baseras på egoism och egenintresse.
Kärlekens motpol är rädslan.
Är rädslan verklig eller en produkt av dina inre processer?
Går kärlek att äga?
Kan man få copyright på rätten att bli älskad?
Kärlek.
Detta ord, begreppet som vi alla strävar efter, vad betyder det?
Vad är "kärlek".
Kan man kräva kärlek från en annan person eller något mer opersonligt som tex ett samhälle?
Jag har inget svar.
Jag vet att kärleken måste få vara fri.
Kärlek är också att stå för överenskommelser, att interaktivt samarbeta.
Kärlek är att samtidigt erkänna sig beroende av andra samt att känna sin egen storhet, frihet.
När detta inte fungerar triumferar förtrycket och våldet.
Kärleken ger liv och dödar samtidigt.
Varje människa har valet att välja vilken kärlek som den bekänner.
Jag är en inkännande människa, fortfarande.
En dag med många ansikten.
Svensken,ägd och ensam.
Idag kom Reinfeldts nya utspel!
Pensionsåldern ska höjas till 75 år.
JA du hörde rätt! 75 ÅR!
Igår beslutade Sollentuna kommun att införa ungdomslöner för dom under 25 år.
Alltså 75 % på minimilön från tex Kommunals avtal.
Ett avtal som redan för dom som får 100 % är svårt att försörja sig på.
Tilläggas är att det i dagens läge är svårt att få heltidstjänster inom komunalsektor.
Alltså kan man befara att ungdomar kommer att få 75 % av en tjänst på 75 % i Sollentuna i framtiden!
Enligt Sollentuna kommun så skulle det underlätta för unga att få jobb,
jobb som dom äldre ska kunna sitta på tills dom fyller 75 år??
VAR FINNS LOGIKEN??
Du läste antagligen min rubrik?
Svensken, ägd och ensam!
Jag tänkte först skriva som rubrik, Svensken, förslavad och ensam men vågader inte!
Men det är så Reinfeldt och hans så kallade "nya arbetarparti ser på begreppet arbete.
Vi är slavar i deras familjeföretag, företaget "dom nya moderaternas Sverige"!
Det brukar sägas om svensken att han tänker med plånboken när det blir riksdagsval.
Jag säger att majoriteten av det svenska folket borde tänka mer med plånboken.
Aldrig förut har så många svenskar förlorat så otroligt mycket ekonomiskt på den förda politiken som nu!
Dags att vakna!!!!
Moras i det styrandes samhällsskikt!
Det var längesen jag tog till orda om vad jag ser hända i vårt en gång så vackra land.
Föraktet har blivit norm.
Alla jagar alla i en jakt ingen förstår sig på, men som verkar vara en utstuderad taktik att vända oss mot varandra.
Alla ska kämpa för att komma högre på "lyckoskalan".
Lycka=mera status, pengar!
Man kan börja prata om ett "Kränkningssamhälle"!
Kränkningar så systematiserade att dom börjar verka normalitet!
Var det inte så nazisterna startade en gång?
Inplantera lögner och upphöja dom till sanning.
Då var det judarna som bar all skuld till samhälleligt moras.
Nu är judarnas roll utbytt mot sjuka och behövande!!!
Syndabockens roll har varit central i alla samhällen.
Syndabocken får bära all skuld och sänds i bibeln ut i öknen.
Intet nytt under ökensolen!!!
Samma förakt, samma generaliserings mekanism.
Samma skulddumpning!
Skamlöshet som ideal!
Skamlösheten som ideal. Det låter absurt om man säger det på det sättet men jag tycker att det blivit en tes som kommit att styra samhället. Vi har idag en regering som satt skamlösheten i system. Ett systematiskt jagande av oliktänkande (fuskare etc), ett straffande av oliktänkande (fas3, utförsäkring etc). Alla som protesterar och påkallar uppmärksamhet jagas (mediadrev, lögner etc). Den fria debatten dödas innan den ens kommit upp. Det är Herodes taktik att döda alla barn för att döda Jesus. Men sanningen är att Jesus alltid kommer att överleva. Jag är en kristen socialist och det kommer ingen Herodes, Reinfeldt eller Borg kunna förändra!
Fadren, sonen och farfadren.
Jag har som människa alltid haft som målsättning att bli en bättre människa. Att alltid vilja lite mer, anstränga mig lite mer, för att bli en bättre resurs för mina närstående och mina medmänniskorl När jag sökte kontakt med vården 2007, för att få mer kraft efter en tung period av många peronliga förluster så blev denna livsmaxim belagd med en sjukdomsdiagnos. Min strävan efter att vara en god människa var i vårdens ögon något sjukt. Min självuppfattning var orealistisk enligt vården. Jag vet inte varför jag skriver detta men jag måste föra denna orättvisa upp till ljuset. Det är mitt enda hopp och min enda mission.
Upprättelse!
Angående nedmonteringen av kulturen i bananmonarkin Sverige.
Jag sitter denna sena kväll och är rejält upprörd över hur Stockholms stad behandlar yrkesgruppen musiker, en grupp som jag fortfarande, trots lång sjukskrivning identifierar mig med.
Stockholms stad har kläckt den för politiker så fantastiska idén att arrangera en stor musikfestival, "Make Musik Sthlm" som ska äga rum på Medborgarplatsen på söder på nationaldagen 6 juni, och göra det genom att låta musiker och artister delta gratis.
Jag håller personligen på att få nog av kulturhånet som ständigt kommer från våra folkvalda politiker med kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen.
Jag säljer snart ut mina instrument och protesterar genom att stänga ner mitt eget spelande.
Jag tycker personligen att kulturministern kan föregå själv med gott exempel och jobba gratis i regeringen. Det är ju ändå vi som valt dom.
Läs gärna pressmeddelande "Gratis musik betyder att professionella musiker betalar", skrivet av Musikerförbundet avd 10 i Stockholm.
Mvh
En arg och sömnlös Mats/
Här följer pressmedelandet från SMF avd 10!
Gratis musik betyder att de professionella musikerna betalar
Make Musik Sthlm tillåts med Stockholms stads välsignelse - med stöd av statliga kulturanslag - på nationaldagen manifestera att gratis musik är något riktigt och vettigt.
Barbro Asplund Hansen på kulturförvaltningen, uttalade sig i P2 Mitt i musiken, 18 mars: "det är ingen som tvingar en att vara med".
Detta påstående hävdar vi i Musikerförbundets Stockholmsavdelning vara, i förlängningen, helt felaktigt.
Att fylla hela staden med musik är en underbar idé! Men, efter att ha läst hela presentationen får vi professionella musiker inte ekvationen att gå ihop.
På Stockholms officiella besöksguide visitstockholm.se beskrivs årets stora nationaldagssatsning i Stockholm, Make Musik Sthlm:
"Målet är att såväl amatörmusiker som professionella musiker på alla nivåer och inom alla genrer ska fylla sin stad med musik under en dag
med 'gratis musik, för alla, överallt' som motto".
Make Musik Sthlm erbjuder både amatörer och professionella musiker att delta - gratis.
Men en professionell musiker kan inte spela gratis.
För om man spelar utan gager, så innebär detta att man själv står för omkostnaderna. Professionell musik kostar nämligen i form av utbildning, repetitioner, instrument, teknisk utrustning, administration, transporter etc. Och det är högst märkligt att
Stockholms stad - som medarrangör - inte har reagerat över detta.
På webbsidan makemusiksthlm.com uppmanas dessutom caféer och andra tänkbara musikarrangörer "vara värd för eller arrangera en konsert" - utan kostnad.
Många av dessa arrangörer ser redan arrangörskapet som en livsuppgift och har normalt som affärsidé att presentera och investera i musik.
Och hur blir det för de spelställen som redan har kollektivavtal med Musikerförbundet? De har ju förbundit sig att betala för de musiker som
spelar där.
Barbro Asplund Hansen menade vidare (i P2 Mitt i musiken, 18 mars) att hon hade "svårt att tycka att saker i det långa loppet ska vila på bidrag". Enligt vår uppfattning borde det då verkligen ligga i både hennes och förvaltningens intresse att tvärtom visa arrangörer och samarbetsparter det viktiga med att betala för kultur på professionell nivå -- att den är värd det.
Idén att samla både amatörer och professionella tycker vi är riktigt bra, men för att Musikerförbundet ska kunna omfamna den här i grunden fina musik-överallt-idén, så behövs en justering:
Vi uppmanar Stockholms stad att ge medborgarna både kulturell bredd och kvalitet för sina skattepengar och därför omgående ser till att det betalas för de professionella musikinsatserna på Make Musik Sthlm!
Karin Inde
Magnum Coltrane Price
Marica Lindé
Lina Nyberg
Christer Sjöström
John Högman
Clara Cleo Cornell
Matts Alsberg
Bo Östen Svensson
Samtliga är frilansande musiker och utgör tillsammans styrelsen för Musikerförbundets Avd 10, som företräder drygt 1 100 musiker i Stockholm.
För ytterligare info:
Karin Inde, tel: 070-444 72 28
